Inlåsning, näpp!

Läser den andra artikeln på några få dagar med tuff kritik mot Apples erbjudande till marknaden. Samma dagar som Apple släpper den senaste iterationen av en av historiens mest omvälvande produkter. Samma dagar som någon räknar ut att reklamvärdet av mediabevakningen av sagda produktsläpp bör räknas i miljarder. Sitter det månne en eller flera redaktörer på landets mediahus som tänker att en kritisk röst borde både balansera bilden, och dessutomfå massor av extra uppmärksamhet just nu? De båda artiklarna har det gemensamt att de till synes utgår från valida poänger men förefaller snabbt skrivna, illa underbyggda och tillspetsade för att skapa flame wars mellan talibaner på båda sidor.

För inte är det ett verkligt problem att en telefonproducent efter 5 år väljer att göra en annan kontaktlösning. När alla andra komponenter på produktserien minst genomgått 3 generationsskiften? Eller snarare, är det ett problem alls. Finns det en rimlig anledning att prata bojkott i media? Andra bojkottdiskussioner jag minns är OS i Moskva 1980 som bojkottades pga av världlandets fasansfulla diktatur, handeln med Sydafrika bojkottades pga apartheidsystemet, och nu, en telefonproducent, pga av en ny kontaktstandard… I den andra artikeln vrids inlåsningsargumentet ett par snurriga varv. En retorik som uteslutande aktualiseras när ett företag först blir riktigt framgångsrikt, och samtidigt gör anspråk på att ta hand om helhetsupplevelser. Betänk, ett mindre lyckat företag med en bråkdel av marknaden kommer aldrig att beskyllas för inlåsningsbeteende. Inte heller en underleverantör, eller ett företag som begränsar sig till en komponent som i samspel med andra skapar en helhetsupplevelse måhända usel. Men om du åtar dig att leverera alla komponenter, tight integrerade och kompletta; och dessutom gör det så bra att fler människor än tidigare i historien använder lösningarna, att systemen blir normskapande, inspirerande för konkurrenterna och t o m kopierade – ja, då är inlåsningsargumentet sista halmstrået. Du är för bra helt enkelt.

Öppet mot låst är en viktig dimension, men blir riktigt väsentlig först när en allmänhet klivit ombord på teknologitåget. En allmänhet som hittills uteslutits av trösklar som usel funktionalitet och tillgänglighet. Trösklar som hindrade min mamma att videosamtala med min 6-åring, sköta banken på telefonen och köpa keramik på eBay. Fram tills nyss, när verktygen plötsligt bara började funka. Som de förstås alltid borde ha funkat. Apple representerar bättre än något annat företag den som tagit allmänheten ombord. Men de är inte ensamma. Bara mest framgångsrika just nu.

Väl ombord kommer framtida användare dock att kräva mer, och då är det inte kontaktstandarder som avgör vilka plattformar som har en framtid. Inte heller begränsningar i regelverket kring programutbudet (även om 700 000 “appar” vittnar om ett visst utrymme för variation). Men inte heller uppmärksamhetslustande debattörer i årliga beställningsartiklar som citerar domedagslitteratur eller stönar om bojkott. Det avgörs främst på en sak: funkar det, eller inte? Vilket förstås ger Apple en hygglig chans också då.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s